daydreamsaway

Jag vet att det finns människor som har det värre än mig men...

varför måste jag hela tiden låtsas som att allt är okej,

ju mer jag låtsas ju sämre mår jag.

och när jag berättar för er varför jag mår så piss så kan ni inte tro mig, ni tror bara att ljuger. Men så äre verkligen inte.

och bara för att ni inte trott mig när jag har berättat så vågar jag inte berätta för nån mer. Så jag bestämmer mig för att lé. Men det är svårt. det svider. de bränner. Jag skär mig inte för att jag vill, utan för att komma bort från den innre smärtan, men då dömmer ni mig bara. Bara för att era liv är så jävla perfekta. Ni har eran perfekta lilla familj och ni har era perfekta små vänner och ni har ett perfekt liv.

Jag har verkligen försökt att gilla dig...i så många år..men det är jäkligt svårt när du bara ska klaga på mig och berätta hur värdelös jag är. jag försöker att ignorera, men det går inte. inte när du upprepar det varje dag. inte när dina ord spelas upp i mitt huvud hela tiden. ända tillfället jag kan komma undan är när jag sover. men undermedvetet så vet jag att jag snart måste upp igen och ta emot all din skit.

just beacuse her eyes don tear

doesnt mean her heart doesnt cry

just beacuse she comes of strong

doesnt mean there is nothing wrong